28.06.2012 Hur nå toppen, med pengar eller attityd?
Friidrottssommaren börjar vara som hetast, och en massa diskusioner om förändringar, resurser, hur dåligt förbund satsar etc får man läsa här och där. Tänkte sätta min lilla sked i den soppan.
Jag har själv kritiserat vårt system inom friidrotten, och att det satsas för lite, och inte finns resurser att stöda idrottare fullt ut. MEN, det är nog inte hela sanningen till varför det inte nås framgång idag. Ett stort problem är attityden hos dagens unga idrottare. Allt skall serveras på bricka i många fall. Visst, har man inte råd att åka på träningsläger, så har man inte. Men det betyder inte att man behöver stanna hemma och inte träna. Det finns många historier om idrottare som kommit från "skogen" och nått ända fram till världstoppen. Jag tänkte nu kort berätta min egen historia, även om jag inte nådde riktigt ända fram. Men det p g a sjukdom, inte resurser.
Jag kommer från en ort som heter Dragsfjärd (numera en del av Kimitoöns kommun). I kommunen fanns, om jag minns rätt, tre stycken idrottsplaner, drygt 300m bana av kolstybb/tegelstybb. Största idrotthallen i kommunen rymde just och just en fullstor volleybollsplan. Styrkesalen hade så lågt till tak, att händerna slog i när man sträckte dem rakt upp, så övningar där skivstången skulle över huvudet fick man göra utomhus. För att effektivera träningen fixade vi (främst min far) till träningsutrymmen på hemgården, på det viset hade man allt nära. Hemma fanns stötplats (betonggolv med stoppbalk, stötte ut genom en 4m hög dörr), styrkesal (samma garrage som jag stötte ifrån) där det fanns en skivstång, knäböj/bänk-ställning och tillräckligt med hemgjorda vikter, samt sommartid en hoppgrop där man kunde göra allt från fulllånga längdhopp till flersteg etc samt 5-st hemgjorda häckar för häckhopp.
Sommartid var det perfekta förhållanden, men vintertid var det inte lika "lyx". Då stötte jag ut från samma dörr, kulan landade beroende på föret, i djup snö, hård is, eller hårt packad snö. Snabbhetsträningen led en aning, beroende på föret, löste ibland problemet med att springa med spikskor på isen (bodde invid en sjö där vi plogade upp en löpbana) Styrketräningarna hade väl bästa förhållandena, även om garaget inte var uppvärmt, så ibland var det ganska kallt att träna. Det var en otrolig lyx att få åka iväg på träningsläger till bl a Kuortane, och det kändes alltid som om man tog jättelika kliv framåt varje läger, då man fick göra några träningar i perfekta förhållanden. Såhär tränade jag fram till att jag blev europamästare för 22 åringar 1997.
Vi gjorde i något skede en video på all träning vi utförde i dessa hemmaförhållanden, måste gräva fram den någonstans ifrån och få den digitaliserad. Kanske bra Youtube -stuff någon dag :)
Efter den sommaren började jag studera igen i Ekenäs, och största delen av träningen flyttades dit. Nu hade jag perfekta förhållanden för styrketräning, då jag kunde träna i samma sal där den lokala styrkelyftsföreningens aktiva tränade. Stötträningarna gjorde jag i en fotbollshall, med sandgolv, men den var inte heller uppvärmd på vintern, så kunde vara rätt så kallt där också ibland, även om kulan inte landade i snö/is.
Under dessa förhållanden nådde jag min absoluta toppnivå, blev 7a i VM och stötte rekordet 20,78 år 2001. Efter den säsongen hade jag sedan ekonomiska möjligheter att satsa heltid på idrott, men det hade jag nog gjort hela tiden fram till dess också. Skillnaden var att jag innan levt på studiestöd och föreningens stipendier, varav ingendera var några stora summor. Det viktiva var dock att jag prioriterade kulstötningen fram om ALLT annat, och det är den satsningen som jag tycker färre och färre idrottare idag väljer att göra. Man klagar på att man inte har ekonomiska möjligheter att satsa, men jag vill påstå att med rätta prioriteringar klarar man sig på ganska lite pengar, och kan träna hur bra som helst. Det kräver bara lite fantasi och vilja, framförallt vilja.
"if there´s a will, there´s a way"
Jag vill inte låta som en gammal stofil som säger att allt var bättre för, men hoppas det här kan väcka en tankeställare hos ens någon. Alla kan inte bli världsstjärnor, men ALLA kan bli bättre, om den bara vill!
"Attitude is everything!"
